@migu music@

Till en gammal bekant - Rolf Wikström

För din skull var det längesedan kinderna blev heta

Flinkt knäpper jag din bjällra på och dansar för din fot

Du lögn som lär en människa vad det är gott att veta

Och strålar som en stjärna alla vise män emot

Du smyger ack du smyger och i tidningar bland knutarna

Far du som en virvelvind och skriker överallt

De fattiga dem krymper du så löjliga i trutarna

Och böjliga i ryggarna för sovel och för palt

Väl mött i stenbeläten vi på höga kungasäten i

Vår vördnad exponerar på den minsta lilla plätt

Du lögn förutan vilken en napeleon förgäten i

Alla sina dagar haft bekymmer för sin tvätt

Jo är du än så liten

När du rör dej i skandaler och

Aldrig hört på maken till det här som någon gjort

Så var du dock en vinge under helgonens sandaler och

Försålde deras knotor i rättfärdighetens port

Du väktare och klämtare för äran och nationerna

Du gode gamle skämtare nog stod du väl på kik och

Skrattade åt grodorna som ramlade från tronerna

Och alla stackars djävlarna man samlade som lik

Som sagt nu vill jag sälja dej min tunga och min luta

Min luta ska du veta fast det är nu en gitarr

Du lögn vi ska nog klara oss vi två

Och jag ska tjuta

Din storhets höga visa jämt och vara dej en narr