@migu music@

@migu music@

Vid protesfabrikens st채ngsel

La du din hand p책 min axel

Och sa att livet var n책got enkelt

Men jag kunde inte h책lla med dig

På en betonglagd äng stod vi

Du bad mig ta kärlek lätt som en vind

Men jag var så ung och dumdristig

Och tårarna rann ner för min kind

För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar

Och vem vet hur länge vi har varandra

I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet

Mötte jag min kärlek