Lyckliga Gatan - Anna Lena Lofgren

Minnena kommer så ofta till mig

Nu e' allt borta jag fattar det ej

Borta e' huset dä r murgrö nan klä ngde

Borta e' grinden dä r vi stod och hä ngde

Lyckliga gata

Du som varje dag hö rde vå rt glam

En gå ng fanns rosor hä r

Dä r nu en stad fort vä xer fram

Lyckliga gatan du finns inte mer

Du har fö rsvunnit med hela kvarté rt

Tystnat har leken tystnat har så ngen

Hö gt ö ver marken svä var betongen

Nä r jag kom å ter var allt så fö rä ndrat

Trampat och skö vlat fö rdä rvat och skä ndat

Skall mellan dessa hö ga hus en dag

Stiga en så ng

Lika fö runderlig och skö n som den

Vi hö rt en gå ng

Ja allt ä r borta det e' bara så

Ä ndå så vill jag nog inte fö rstå

Att min idyll som ju alla vill glö mma

Nu e' en drö m som jag en gå ng få tt drö mma

Allting ä r borta huset och linden

Och mina vä nner skingrats fö r vinden

Lyckliga gata

Det ä r tidens som hä r dragit fram

Du få tt ge vika nu

Fö r asfalt och fö r macadam

Lyckliga gatan du finns inte mer

Du har fö rsvunnit med hela kvarté rt

Tystnat har leken tystnat har så ngen

Hö gt ö ver marken svä var betongen

Nä r jag kom å ter var allt så fö rä ndrat

Trampat och skö vlat fö rdä rvat och skä ndat

Skall mellan dessa hö ga hus en dag

Stiga en så ng

Lika fö runderlig och skö n som den

Vi hö rt en gå ng