@migu music@

Jag går hem genom natten över ängarna

I ljuset mellan skymning och gryning

Hela världen står stilla och näktergalen sjunger

Långt därnere hör jag havets dyning.

Jag sitter stilla på altanen och ser solen gå upp

Som en brand i det gråa och vita.

Fåren går i det daggvåta gräset

Över skogen hör jag vråkarna skrika.

En ny dag randas

Som den gjort i evig tid

En ny dag andas

Sitt ljus in i mörkret

Och allt vaknar till liv.

Jag har sjungit för dom ensamma

Dom tystade och skakade

Som sitter uppe och vakar om nätterna

Dom som sprang som barn över ängarna

Och som driver nu på dom ödsliga slätterna.

Jag har sjungit för dom som vill ut

Som vill leva, som vill älska innan dom dör

För labyrinternas folk som hungrar och törstar

För kvinnorna som lever utanför.

En ny dag randas

Som den gjort i evig tid

En ny dag andas

Sitt ljus in i mörkret

Och allt vaknar till liv.

Tjugofem år på vägen, tjugofem år i studion

Tjugofem år i loger och på scener

Jag hör ett c-maj-ackord krascha ner i skogen

Bussarna rullar i artärer och vener

Nånstans längs vägen

Blev jag kvar i ett hotellrum

Och jag minns inte längre var

Så jag fortsätter åka från stad till stad

Som om jag letade efter nåt slags svar.

Nu jagar demonen som viker runt hörnet

Med sitt jokergäckande skratt

Du vill slippa dej själv, slippa tänka

Därför piskar du blodet till storm natt efter natt

Se hur morgonbrisen böljar nu

Genom gräset på denna äng.

Om det överhuvudtaget finns något svar

Så ligger det därinne i min säng.

En ny dag randas

Som den gjort i evig tid

En ny dag andas

Sitt ljus in i mörkret

Och allt vaknar till liv.