@migu music@

Åttio år, på slutet kanske

Hjärtat börjar revoltera

Jag är aldrig ledsen mera

Känner inte mycket längre

Ett kort som fick mig att minnas

Sex decennier sedan redan

Jag stod nära honom och hans andedräkt i nacken

Jag tror jag gjorde något fel för han åkte bort

Vart är inte gott att veta men det fanns alltid kvar att göra på gården

De behövde en och inte många kvar på byn och ingen som jag tyckte om

Jag antog väl att nån gång, men inte

Sedan gick väl tiden och då föll det sig som att jag blev som kvar

Men har du inte saknat aldrig hålla nån i handen

Aldrig röra någon

Unge, saknar du att inte vara astronaut

Nej, man saknar inget som man inte

Man saknar inget som man inte

Man saknar inget som man inte

Man saknar inget som man inte haft

Men ibland när jag ska sova minns jag en andedräkt i nacken bara

Minns en helt vag känsla av hur det sku kunna vara

Men nog har jag fått mitt, nog

Kära barn, du flänger och far

Du vet inte hur det var