@migu music@

Mannen I Den Vita Hatten (16 Ar Senare) - Kent

En bänkrad i en rastlös sen april

Jag tittar över axeln och ser dig blinka till

Jag kan fa dig när du vill

En vind blaser skräp längs

Korridoren en sista gang

Och du jag haller andan

Och haller händer i spranget

Det är inte sa langt hem

Än fanns det tusentals tarar kvar

Och de var dina att ge vem som helst

Äntligen

De är de dyrbaraste smycken du har

Sa be aldrig om ursäkt igen

Äntligen

Passerar vi deras gränser

Minns du var blodsed

Varan lag

Vart dumma korstag mot en lika korkad stad

Jag minns allt som naglarna mot glas

Men du bara skrattar at mig

Förminskar allt till ett skämt

Men jag ser pa din ängsliga hallning

Din jagade blick att det känns

Att det är langt hem

Snart finns det inga tarar kvar

De var vara att ge vem som helst

Antligen

De är de dyrbaraste smycken vi har

Sa be aldrig om ursäkt igen

Äntligen

Sätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kände

Som gick pa gator jag aldrig sag

Och tänkte tankar jag aldrig tänkte

Under ett tunt och flygigt har

Och alla känslor slog och sprängde

Hela vardagen full med hal

I en tid da inget hände

I en stad som alltid sov

Men älskling

Vi var alla en gang sma

Ja

Vi var alla en gang sma

Ja

Vi var alla en gang sma

Jag kastar stenar i mitt glashus

Jag kastar pil i min kuvös

Och sa odlar jag min rädsla

Ja

Jag sar ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker

Där växer avund klar och grön

Jag är livrädd för att leva

Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling

Vi ska alla en gang dö

Ja

Vi ska alla en gang dö

Ja

Vi ska alla en gang dö

Vi ska alla en gang dö

Vi ska alla en gang dö

Vi ska alla en gang dö